Jag är inte särskilt nervös idag, nej. Men kanske osärskilt nervös för små saker får mig att svänga totalt. Jag hittar till humanisten och stora hörsalen utan minsta problem. Livet känns bra. Dom har tjej- och killtoa. Livet känns surt. Jag blir erbjuden ett kaffekort i cafeterian. Livet känns självklart. Det sitter ett gäng snygga tjugofemåringar med kläder som ser ut att komma från monki fast mycket dyrare och pratar högt i mitten av rummet. Livet känns instabilt. Jag är i skrivandets stund sjukt osäker på om jag ska gå bort mot hörsalen eller inte, vill inte riskera att prata med gänget mer än nödvändigt.