Asså jag kan bli så jävla trött på det här jävla skitsamhället. Alla stora bloggar som nu säger upp sig från ansvaret över hur andra människor reagerar på det dem gör. Det går så mycket i linje med allt annat i vår kultur - att en vill ha en plattform där en kan synas, höras, tycka, tänka, bekräftas, älskas. Men när en får kritik för det så slår en ifrån sig. "Jag vill inte ta ansvar för något av det här, jag vill bara få en plats att breda ut mig på och få vara den jag är, sedan om det kränker någon - det vill jag inte behöva bry mig om".
Asså hallå?! Det är inte konstigt att folk blir frusterade?! Ni producerar inlägg efter inlägg efter inlägg efter inlägg som handlar om precis exakt allt det där som alla har fått lära sig att livet SKA handla om. Vita genusmedvetet manliga pojkvänner, lagom politiska mediavänner, vällagade långkokta fester och middagar med smala personer, vänfyllda bokreleaser, spännande oturistiga resor, trygga ekologiska familjer och som en sista punch in the face en liten perfekt defekt som blir undantaget som bekräftar regeln. Gör er till äkta, vettiga, mänskliga människor.
JAG VILL BARA SKRIKA
!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Era tips om att hångla mer.
Era recept med ingredienser vi inte visste fanns.
Era DIY-dockhus som ni har skapat för att slippa konsumera så mycket.
Släng er i väggen. Släng er i väggen.
Vet ni om att de flesta inte kan gå ut och hångla mer på krogen? Att den som har ett synligt funktionshinder och hjälpmedel ofta blir hemvisad redan i kön? Att den som har ett utséende förknippat med ett annat land kanske aldrig får några svar på sin internetdejtningsida? Att den som önskar hångla med någon av samma kön blir nedslagen på vägen hem? Att den som är äldre kanske stannar hemma för hur skulle det se ut? Att den som inte kan betala inte ens har möjlighet att köpa sig in på alla platser där en kan hångla? DET ÄR JÄVLIGT LÄTT ATT SÄGA HÅNGLA MER NÄR EN ÄR VIT, TJUGONIO, SMAL OCH SNYGG MED COOLA KLÄDER OCH MASSA VÄNNER, HAR RÅD OCH FUNKAR SOM FOLK FÖRVÄNTAR SIG! Det är också jävligt lätt att säga konsumera mindre när en har ett hus med en "medveten" kärnfamilj i, lever i ett skikt av samhället där det anses önskvärt att pynta det med loppätna saker, har tid att (och tid att skaffa sig kunskap om att) odla egna glada grisar.
Kort sagt är det jävligt lätt att välja bort när det inte kostar en någonting. Testa att välja bort något som kommer att ta ner din status. Nej just det.
Och okej, så är det för alla. Jag förstår. MEN! När någon då påpekar detta (i myllret av all bekräftelse och uppmärksamhet och boosting och pepp som ni också får). Väljer ni då att ta till er kritiken? Bemöta den? Be om ursäkt? Säga "jag förstår".
Nej. Utan då. Då...
Då "säger ni upp er från ansvaret".
GREJEN MED ANSVAR FÖR ANDRA MÄNNISKOR ÄR ATT DET FUCKING INTE GÅR ATT "SÄGA UPP"!!!!!!!!!!!!!!!
Om en har det (vilket en alltid har), kan en ta det. Eller inte ta det. Ni tar det inte. Ni vill fortsätta gotta er i allt ni har utan att det ska svida någon liten stans.
Fuck you.