Nu har jag målat in i mig själv i pastellfärger och sitter och klappar min lilla guldhamster. Det känns som att det är vår fast det är så kallt ute att jag knappt vågar gå ut.

Nu när jag är betald skribent behöver jag verkligen ett riktigt ordbehandlingsprogram. Jag skriver i textredigerare! Vilket typ är detsamma som att vara konstnär och bara få arbeta i paint. Som att vara fotograf och uteslutande använda sig av en undervattenskamera av engångstyp. Som att vara vm-etta i något up-to-date-dataspel och endast få ägna sig åt snake på en 3310:a INNAN det blev coolt med retro.

Jag har levt gott på det sedan jag kom på det, betald skribent. Jaha, vad gör du nuförtiden då? Nej, jag är betald skribent. Kände att jag kunde kosta på mig lite hybris i väntan på studiestödet och som morot för att jag har börjat med uppgiften. Känner att jag kan kosta på mig att fira med lite nagellack.

Ge mig ett ordbehandlingsprogram i tjugofyraårspresent eller kanske innan helst.

Jag gör research.

Och med det menas att jag sitter med två datorer uppfällda vid sekretären, den ena till att läsa tio år gamla texter och den andra till att skriva här, samtidigt som jag äter grekisk yoghurt med honung ur ett vinglas. Det känns aningen bättre än att helt ignorera uppgiften.