Mening är någonting flyktigt.

Utanför sovrumsfönstret väller ett regn av svarta fåglar ner i en rosa solnedgång. Jag öppnar fönstret och då hör jag hur de skriker, ett väldigt ljud när de skriker tillsammans. I huset mitt emot sitter en hund i ett annat fönster och tittar på samma spektakel. Den ser ut att tänka på exakt samma sak.

Mening är någonting man måste hitta om och om igen.

Orden är ett slags räddning, något att vända sig till. Någonting som jag till synes kontrollerar men som också är omöjligt att förutspå. Orden är snälla mot mig, de är en sådan enkel logik. En enkel logik med ett oräkneligt antal inneboende möjligheter. Begränsningar och chanser. Jag tänker att det är så jag vill leva mitt liv. Ett ramverk för att slippa spridas ut i bitar i universum som spillror, för att kunna veta vilka håll jag kan gå åt och leva livet. En grund att stå på så jag kan nå allt det fina.

Mening är något som man försöker hålla hårt i men som ändå glider iväg.

Jag tappar taget hela tiden. Kanske är det så hela livet kommer se ut för mig. Då får det vara okej så, bara jag hittar mig tillbaka igen. Bara jag reser mig och orkar fortsätta.

Mening är något som inte finns i sig självt, tror jag.

Jag behöver förutsättningar. En plats, andra människor, några syften med saker och ting. Vila och explosion. Rutin och förnyelse. Plåster på såren och highfives.

Mening är någonting som kanske inte finns med som jag ändå måste fortsätta hitta hela tiden.