Det hugger till igen mitt i vintern när mörkret är som allra tätast.
Någonting som centrerar kraften till mitten av mig.

En förhöjd livsnerv.

En upphöjd hybris som lyfter mig över slasket,

som glittrar och bubblar
som gör mig oantastlig
ger mig guld i ögonen
och stjärnfall, kristaller under huden
musiken

Allt finns för mig.

Och allt som är vanligt blir omöjligt att förankra. Gå på en utbildning, spara mina pengar, boka tandläkarbesök, söka lägenheter, planera julhelgen. Engagera mig i något som inte är livsviktigt.

Det finns en längtan i mig som aldrig kommer gå över.

Jag tror att jag alltid kommer leva med det bultande under första lagret,
begäret efter extasen som finns precis under ytan.

Som går lätt att skrapa fram och som ibland glimrar till utan att jag gör någonting alls.