Min lillebror har gett mig världens mjukaste ulltofflor. Nu går jag runt och drömmer om kalla trägolv som knarrar och senhöst med stickade koftor. Det funkar ganska bra när man aldrig går ut och om man bara tittar genom de fönstrena som visar det gråa; hus, trottoarer, vägskyltar. Man måste akta sig för att kika ut mot den prunkande innergården, och så blir det så himla varmt om fötterna.