I natt ramlade första snön ner över göteborg. Det blev inte som jag hade tänkt mig. Lite mindre sagolikt och lite mer blött ansikte än så. Jag klafsade hem i converse som är använda sedan mars och så flossade jag och borstade tänderna, noggrant. Då kom jag på en sak; att jag vill nog inte läsa genusvetenskap till våren. Min magkänsla har varit så flyktig men jag har verkligen försökt lyssna.

Och jag fortsätter att försöka.

"Hellre lugn än upprördhet" säger den. "Hellre ensamtid än nya människor" säger den. "Hellre fri rörlighet än fasta rutiner" säger den. "Hellre upptäckt än upprepning." säger den. Hellre kreativt skrivande än genusvetenskap" säger den... nog faktiskt då.

Och vem är jag att sätta mig emot? Jag har ju lovat att på riktigt lyssna på magen framöver. Ett löfte jag inte tänker svika. Så jag spottar. Går med rena tänder mot datorn, in på antagningen, på ändra anmälan. Och det funkar fortfarande, det är inte försent. Är du säker på att du vill ta bort den här utbildningen? står det.

Och det är jag ju inte. Men på analys av vad magkänslan säger just nu så tror jag inte att det är det här jag ska göra i vår, vill jag svara. Hur jävla säker behöver man vara?

Ja.