Det är lite tråkigt det bara är att vara bra som räknas. Jag kollar igenom mina gamla texter och när jag upptäcker något bra tänker jag peppande: ja, jag ska nog skriva en bok, det är klart jag klarar det, den kommer bli grym. Och så läser jag något pinsamt dåligt och tänker: malin, gå och göm dig.

Och lite så är det ju. Det är klart, det är vad man är van vid sedan barnsben. Beröm för det bra och skam över det dåliga.

Jag önskar att hela jag någon gång ska få plats i mitt liv.

Kanske skulle jag ge ut en bok med bara dåliga texter och kalla den det jag övar på att inte skämmas över. Fast då skulle ingen ge ut den och man är tillbaka på ruta ett igen.