Om man är vad man konsumerar ska jag börja lägga mina pengar på endast kaffe och böcker, tänker jag och känner mig intelektuell där jag går på järntorget med "vad hände med all kärlek?" under armen och koffeinrus ut i fingerspetsarna. Det stämmer bättre med den jag vill vara än vad översvällande garderober gör. Allt handlar ju om att jag inte vet vem jag är, men fan, jag har inte hittat svaret bland klänningar i olika skärningar heller.

En skrämmande tanke: kläderna jag äger skulle sannolikt kunna räcka ett helt liv.

(sekunden efter detta går jag in på emmaus secondhandbutik och glömmer verkligheten för en liten kort stund)