Jag läser nästan halva käbi lareteis bok och kan inte komma undan känslan av att ingmar bergman var ett svin. Säkert med många sidor, men fortfarande: svin. Igår på jobbet sa min kollega att han blev tillsammans med sin fru för att han var trött på att härja runt. Han berättade om hur han satt i häktet och tänkte: vad ska jag göra av mitt liv? Och sedan blev det som det blev. Barn vid tjugoett. Kvävd vid tjugonio.

Överlag har jag extremt svårt för män som ser sig själva som stackare, och kvinnor som en räddning över till det goda livet. I synnerhet framgångsrika män.